Idag tänkte jag på mina vänner och kom på ett gammalt inlägg som jag skrev i min gamla blogg. Detta inlägg skrev jag i juli förra året.
"Det var något som jag insåg denna veckan och det var det att jag har inga vänner. När jag pratade om det med min fru via videosamtal så sprutade tårarna. Jag har varit dålig på att vårda om mina få vänner som jag hade. Mina tvång och ångeat förstör mycket för mig men problemet är att jag tillåter det.
Under hela Helens resa har jag inte träffat någon förutom familjen. Jag tyckte i början att det inte var så farligt men nu har det gått över tre veckor utan socialt umgänge utanför familjen och jag märker att det tär lite på mig.
Ingen människa är skapt för att vara ensam. Det måste jag försöka ändra på."
Jag har bara gjort en minimal förändring, jag messar med en vän ungefär en gång i månaden. Det skulle vara jättemysig att bara ta en kaffe och prata bort en halvtimme men det är lättare sagt än gjort.
2 kommentar(er)
