Det var en jobbig dag i går. Jag har haft svårt att komma ut i några dagar men i går var jag tvungen att göra ett par ärende så jag fick helt enkelt bita ihop.
När jag gick så kunde jag inte känna kontakten med marken, benen kändes stumma och jag snubblade nästan på mina egna fötterna. Ibland kändes det som om benen sprang iväg och kroppen var kvar. När jag väl kom fram till biblioteket som faktiskt är min andningshål och mådde sämre så förstod jag att jag måste ha fått en panikångest. Jag fick gömma mig i ett hörn, spred ut böckerna jag lånat och läste på baksida medan jag gjorde mina andningsövningar. Jag var spyfärdig och hjärtat var utanför kroppen, hela tiden tänkte jag att jag vill hem och önskade att det fanns en teleporteringsmaskin som man ser i Star Trek- filmer!
Till slut kunde jag stoppa i böckerna i ryggsäcken och stappla ut med den på ryggen. Benen var fortfarande stumma och det tog längre tid att komma hem än vanlig.
Idag ska jag inte göra en dyft, ska bara läsa och titta ut på regnet.
16 kommentar(er)
