Min fina tålmodiga fru och jag vandrade i över 2 timmar.
Jag höll på att dö av syrebrist när vi gick i uppförsbackarna (jag överdriver men det kändes så) och bet ihop käken av rädsla för att ramla i nedförsbackar så att jag trippade sidledes. Men när det är någorlunda platt och mycket platt är jag grymt på att vandra och blir pigg på det. Konditionen har nog förbättrats en smula.
Nästa mål är att jag ska kunna gå uppför backar utan att det ska kännas så hemskt! Frugan min bara vandrade på utan det minsta flås, suck.
Att vara stillasittande har sina nackdelar.
0 kommentar(er)
