Jag tycker verkligen om att gå i skolan, det är bara 90 min i veckan, men ändå. Mitt liv är rätt så torftigt så skolan ger mig lite mening i vardagen.
För er nya läsare som kanske är nyfikna på vilken skola jag går på så heter den Mo Gård folkhögskola för teckenspråkiga och jag läser svenska. Det är så löjlig roligt att lämna in uppgifterna, vänta på att få tillbaka dem och läsa bedömningarna. Som sagt, livet är verkligen torftigt.
Jag har gått dit varje onsdag sen januari och det blir lättare och lättare för varje gång. I början var det svettigt att bara ringa på dörren till skolan och vänta på att någon skulle öppna. Hjärtat dunkade så hårt att jag fick göra andningsövningar medan jag väntade på att dörren öppnades. Blicken är inte i golvet 90 procent av tiden längre. De två senaste gångerna har jag lyckats prata med fler personer på skolan, i början var det bara tre stycken. KBT fungerar verkligen. Äntligen har jag ork att satsa på förändringar, så trött på att trampa på i samma spår.
Det bubblar i magen av glädjen och spänning.