När vi gick till gärdet där vår odlingslåda ligger blev jag lite nervös och blyg. Det fanns några där på plats redan som jobbade vid sina egna lådor.
Jag hade längtat så efter att få gräva ner händerna i jorden så det var rena nöjet att få börja. Jag tittade mest ner i jorden medan Helen fick registrera oss för att kunna hämta biokol och pratade lite med folk som stoppade henne på vägen. Jag försökte låta bli att hoppa till när jag hörde röster bakom mig eller när jag såg folk närma sig. Det blir nog en stor utmaning varje gång jag är där.
Min Helen ska alltid hitta på ursäkter att fira något så vi hade med oss glas och vin. Det är så typiskt henne😍.
0 kommentar(er)
